Tyckte jag hörde hundar. Vi möter tre människor, som
sitter på en bänk. Två män
och en kvinna. De sitter i kylan
på bänken som kanske står i en parkstump. Eller vid
ett torg. Eller vid en kyrka. Människor strömmar förbi,
kliver av bussen, parkerar
sin bil eller kliver ut från systemet
som ligger alldeles intill. Kastar en blick på de tre
figurerna som sitter där på bänken, raggiga som – ja,
som hundar. Vi ser dom men
vi ser dom ändå inte.
Henning Mankell har skänkt rättigheterna till Stumpenensemblen
som fått ensamrätt till uruppförandet av
Kaj Grönberg nyskrivna pjäsen.
Rollista:
Anna, en uteliggare Tea Kemppainen
Elisabeth, Annas mor Ewa Karlsson
Salif, Annas man Claes Johnsson
Harry, en uteliggare Hans Polster
Rolf, Harrys bror Thomas Karlsson
Veronica, mor till Harry och Rolf Kajsa Persson
Lukas, en uteliggare Bengt Mangs
Frida Ingmarsson, förläggare Anna Hanspers
Hugo, servitör Hans Polster
Sture, från Fonus Hans Polster
Sara, en intagen på Hinseberg Kajsa Persson
Vakt Dan Eriksson
Charlie, regiassistent Hans Polster
Stumpenensemblen har fått sitt namn efter den första uppsättningen, P C Jersilds
pjäs Stumpen – en uteliggares
äventyr, som spelades år 2000 i samband med en
konferens om hemlöshet. På och bakom scen jobbade människor
med egen
kännedom om hur det är att tillhöra de utslagna i samhället, arbetare, tjänstemän,
pensionärer, politiker,
amatörskådespelare och ett antal teaterproffs. Många av de
medverkande ville fortsätta med samarbetet och så
bildades Stumpenensemblen.
Solidaritet och medmänsklighet har varit – och är – gruppens kännemärke.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|